Min personliga tränare och jag har nu tagit nya tag. Det känns så hopplöst att finna inspirationen i träningen eftersom man inte har den blekaste aning om man kommer till fys eller ej. Nästan jobbigare att inte veta än att veta att det verkligen gäller. Man har inte en aning om ens chanser att ens få komma till fys, så hur ska man då kunna hitta inspirationen och motivationen???
Hur ska jag få in i huvudet att fysen måste sitta även när det inte är skarpt läge??
Jag hade mitt tidigare rekord 9.55 förra sökomgången, men nu efter lång infektion och förkylning i kroppen så måste jag börja om igen. Första gången ville jag bara småjogga, vilket resulterade i 12.45.
Gången efter så småsprang jag på 11.36 och nu i tisdags så joggade jag på 11.02. Kroppen är nu tillbaks i nu form och nu gäller det bara att trimma upp de extra 12 sekunder som jag behöver per varv för att komma ner på rimliga nivåer. Jag blir så irriterad över att jag inte kan springa snabbare, men ändå inte är speciellt trött när jag kommer i mål. Nu blir det intervallträning igen för att få upp hastigheten igen.
Tack alla ni som mailar mig frågor, funderingar och som sitter i samma båt. I de fletsa fall så sporras jag av att veta att många av mina läsare själva är mellan 35-40 år och många av er har fått chansen att komma till fys och sen CT (Centrala Tester). Det är ni som ger mig drivkraften och tron på att det inte är omöjligt att få visa vem jag är för Rikspolisstyrelsen. Poliserna som redan träffat mig i våras tyckte ju att jag var gjuten och deras betyg var det högsta för kvällen och de skulle följa mig med spänning!
"Jättespännande" tänker jag ibland och undrar om jag kanske rent ut av blev hånad utan att veta om det ;-) Hur kan de tycka att det är jättespännande att följa mig väg när den inte precis är spikrak utan innehåller mängder med besvikelser...
Rikspolisstyrelsen bestämmer och låter sig inte påverkas av vad de olika polismyndigheterna tycker, så det är jag ensam mot storebror, lita på mig, den här gången kör vi på riktigt!!!! Bäst att storerbror håller i hatten......
Må bäst och tack för att ni finns!!
Petter
Vet precis hur är med att orka hålla formen när det inte är skarpt läge. Man är liksom inte taggad! Men nu måste jag tagga till ordentligt här.
SvaraRaderaJag följer dig med spänning! Det är alltid kul att läsa dina inlägg här på bloggen:) Håller tummarna även denna gång!
Jag själv sitter och filar på en lång text jag eventuellt ska föreläsa för blivande poliser och poliser :)
Mvh Moa
www.sosmoa.blogg.se
Lycka till Moa!!
SvaraRaderaDet fixar du galant!!
Kul att du kommentera:)!
SvaraRaderaJa men vist känns det som de? För på dem låter de oftast som om att allt är ser bra ut och att de inte är nått fel. MEN ändå så som du säger får man en kniv i ryggen.
Ibland är de ju så att dem bara testar en med, de säger nej för att se om man skulle söka igen om man verkligen vill bli polis eller om de bara är "en grej".