Mental träning inledd!

Nu måste jag mentalt börja spekulera på att min dröm kan bli sann. Vi vet alla oddsen och vilken sannolikhet det finns rent statistiskt. Men eftersom ni inte känner mig så kan det ju vara svårt att få en bild över hur lämpad jag är som blivande polis!

Jag som arbetat med rekryteringar själv i drygt 10 år vet att det finns många lycksökare i vår värld. Många som söker olika saker till höger och vänster, men som kanske inte har rätt självinsikt och själv förstår vad de är kapabla till och inte.

På fystesterna i Växjö så var det en tjej som skadade sig ganska rejält när hon skulle hoppa över hindret och rev upp ett ganska långt jack i vaden. Döm om min förvåning när det plötsligt springer bort (!) ca 4-6 personer som var i hennes grupp direkt efter skadan och säger "Nää fyy vad läskigt, jag tåler verkligen inte att se blod"... Eh, vänta här nu, är det någon av er som förstår vad som förväntas av oss som färdiga poliser? Den typen av "grundrädsla" över lite blod kan du inte öva bort eller studera bort.

Antingen så klarar du inte av blod / kräk mm eller så gör du det. Att se ett sår med blod i en lugn och skyddad miljö utan yttre stress eller påverkan borde ju inte vara några problem alls. Hur ska du då klara av en scen av döda, skadade, skjutna, hängda, mosade offer från diverse händelser? "Usch nä, jag klarar verkligen inte av att se blod", ja då tycker jag att man har diskvalificerat sig från projektet "bli polis"..

Jag tror och hoppas att jag har det som krävs rent psykiskt och att psykologen kommer att tycka det samma. Jag tycker att jag kör ett sunt tänkande och analyserar ganska snabbt mina svar. Vad svarar du på frågan som kan komma att ställas till dig under rekryteringen:

-Du är på en öde ö tillsammans med två andra personer. En grovt missbrukande man i 60 års åldern samt en kvinna på 25 år med två små barn där hemma. Det flyter iland en båt som bara rymmer 2 personer och du ska bestämma vem som ska få följa med!

I en sån frågeställning så finns det naturligtvis ett fiktivt och hypotetiskt dilemma. Kanske kommer vissa att svara att "jag och mamman ska få lämna ön, för knarkaren får skylla sig själv och kommer antagligen att dö inom 5 år oavsett. Men jag tror inte att det är det svaret man är ute efter. Frågan måste vara skapad för att simulera din empati och din förståelse för människors lika värden. Mitt svar hade blivit "Jag tycker att det är en frågeställning som är rent hypotetiskt och inget jag någonsin hoppas att ställas inför. Att välja ut olika människors öde måste vara det svåraste någon kan göra. Eftersom alla människor har samma värde så hade jag låtit missbrukaren och mamman ta båten. Missbrukaren har en stark överlevnadsinstinkt eftersom han dagligen måste kämpa för sitt liv i samhället och en mamma med två barn kommer att ha en sån längtan efter sina barn att hon antagligen kommer göra allt för att kunna ta sig hem med båten. Äntligen hemma så förlitar jag mig på att tacket de ger mig är att skicka en räddningsstyrka som kan rädda även mig!!  :)

Må vara rätt eller fel, spelar egentligen ingen roll, det poliserna och psykologen vill veta är hur man tänker och om man sätter sig i en diskussion när man börjar värdera olika människors rätt att leva.

Det kommer en del frågor om nutidsorientering, så att följa nyheterna dagligen är av stor vikt. Händelserna i Syrien, inrikespolitik, samhällsfrågor mm, samt en ganska intressant fråga som plötsligt kan dyka upp, "vad kommer din allra högsta chef att heta om du blir polis?"

Fått tips om att memorera namn på högt uppsatta rikspolischefer, men den allra högsta chefen är justitieministern. Vet ni dennes namn?

Precis, Beatrice Ask... Snart ska 1800 bli 1080... vecka 5 är det dags för nästa besked, Tack för att du följer min väg genom rekryteringen till Polishögskolan!!  Kram Petter