Äntligen så får jag en möjlighet att skriva ett par rader till er som undrar över mitt öde. Vad hände? Gav jag upp er? Gav jag upp studierna? Svaret är enkelt och sant, NEJ, jag ger aldrig upp något i mitt liv, speciellt inget som jag har kämpat så här hårt för att uppnå! Dagligen så påminns man om hur många andra som gärna skulle ha tagit min plats om jag inte brukar allvar med utbildningen. Det blir nästan som en skyldighet, inte bara mot mig själv, utan även mot dig som kanske inte har fått den här chansen.
Tiden har varit en springande faktor under mina första 22 dagar. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men bara känslan att få beskedet om att
Polishögskolans i Solna (Sörentorpsområdet) |
man verkligen skulle få chansen att bli polis, och få gå på Sveriges mest svåråtkomliga utbildning är för mig idag fortfarande en utopi. Men det är nog den samlade känslan som alla får när beskedet kommer, i alla fall som de har berättat nu när man träffat så många likasinnade.
Nåja, till mina upplevelser och reflektioner på min skolstart. Vi skulle vara på Polishögskolan i Solna på det underbara sörentorpsområdet klockan 9-10 den 27 augusti-2012. Alla var på plats klockan 8.00 för att verkligen vara säkra på att inte komma för sent. Vilken mardröm att missa första dagen i skolan, vilket dessvärre hände en av mina nya studiekamrater i min klass. Han väcktes av ett samtal mitt i natten mellan söndagen och måndagen angående att hans pappa hade blivit svårt sjuk, och sedan visat sig ha avlidit. Om du läser det här min vän, så beklagar jag ännu en gång och hoppas att vi springer förbi varandra här på skolan nästa termin. När det uppstår kriser i ens liv så har man som student på PHS (Polishögskolan) möjligheten i trängande fall att få uppskov med utbildningen, vilket min nya vän tvingades till. Detta gäller även graviditeter eller andra skador som gör att utbildningen måste pausa.
Polishögskolans moderna aula |
Först så skulle det fyllas i en massa papper och lite försäkringspapper samt dubbelkoll av mina personuppgifter mm. Passerkort delades ut så att vi kommer in på skolan när vi behöver det. Vi har många förmåner med ett fint gym, tränings- lokaler och riktigt fin natur att träna olika saker i, inte minst den kända hinderbanan som är en del av examinationen inför termin 5.
Första dagen var full med information om olika system, som t.ex. vår läroplattform Ping Pong. Det var mycket som skulle in första dagen och nästan hela anteckningsblocket var fullt med anteckningar från alla jag hört tala under dagen. Vi fick i vår klass på distansutbildningen lära känna varandra på ett ganska bra och intressant sätt. Vi skulle sätta oss i par, tillsammans med någon man aldrig träffat tidigare. Man intervjuade varandra och skulle sedan inför hela klassen presentera sin nya kompis inför klassen. Första övningen i kommunikation var därmed avslutad.
Demonstration av livräddning vid trafikolycka |
Dagarna gick riktigt snabbt under min första vecka i Stockholm, eftersom jag läser på distans så behöver jag bara vara på plats var sjätte vecka. resten av utbildningen sker lokalt på polismyndigheten där jag bor. Självskydd, polisbilskörning, skytte mm övar man lokalt i det län där man bor. Föreläsningar mm kan man titta på via internet och även använda bra elektroniska grupprum på webben, även om det är väldigt trevligt att sitta och grupparbeta på biblioteket. Vi fick se en hel del uppspelade scenarion, dvs. upplevelsebaserade situationer som man kan hamna i som polis, t.ex. som bilden till vänster visar hur man agerar rätt vid en trafikolycka.
Bank, Systembolag och pressbyrå samt ett tunnelbanetåg |
Lagtorget är polisens övningsområde och här finns mängder med olika miljöer som man får öva i. Lärarna bevakar övningarna en trappa upp från balkongen för att se hur eleverna agerar, rör sig och placerar sig under övningen. Allt för att utbildningen ska bli så dokumentär som bara är möjligt. Redan om någon månad så ska jag få följa med min första polispatrull ut i bilen en lönefredag för att rivstarta med hur verkligheten ser ut i polisens vardag och vilka problem man kommer att hamna i som utbildad polis. Det börjar även närma sig polisbilskörning vilket även kommer att bli overkligt. Ska jag gå ner och hämta ut en polisbil i polisens garage och köra iväg till övningsplatsen?? Overkligt!!!!!
Utprovning av uniform |
Utbildningen började med en riktig rivstart och många inlämningsuppgifter och föreläsningar ska lyssnas på och antecknas, samt en nästan daglig kontakt med mina lärare via Ping Pong. Detta är verkligen inget jag ångrar, men aldrig kunde jag tro att polislagen var så omfattande och att det fanns SÅ mycket att tänka på som utbildad polis. Allt som du gör mot en annan människa ska du ha lagstöd för, men även ska du beakta att alla ingripande som du gör måste stå i proportion till syftet som avses.
Dag 3 så var det dags för uniformsutprovning. Båtbössa, regnkläder, jacka, allt, allt och lite till. Tycker ni jag ser ut att vara frodig? Lugn, skyddsvästen tog mer plats än min mage normalt skulle ha gjort! :D
Här kommer en liten informationsfilm om Polishögskolan i Sörentorp, hoppas den gör er sökande ännu mer taggade!
Nu är det dags att ta tag i lite juridik, polislära samt beteendevetenskap, men jag hoppas på ett snabbt återseende, så känn dig varmt välkommen tillbaka igen till min blogg som blivande polis. Ännu en gång, ett stort tack för att du följer min väl genom Polishögskolan!
Hälsar Petter
Grattis till att du kom in, det är grymt kul att läsa om hur det går för dig!
SvaraRaderaJag (liksom många andra av dina läsare) har själv bestämt mig, efter rekommendationer från vänner, att polisyrket nog är för mig. Så jag har precis börjat min resa mot samma mål som du. Det är därför väldigt inspirerande att läsa om hur det går för dig, och det hjälper när jag drabbas av hjärnspöken. Tack för en bra blogg! Fortsätt gärna skriva!
Hej Mikael, och tack för din kommentar!
RaderaDrivkraften hos mig är som den alltid har varit, att hjälpa andra människor. Redan i första klass så vet jag att lärarna berättade för min mamma att jag gjorde mig själv en otjänst, jag satte andra människor i första rummet, långt före mig själv. Tappade någon sin klubba, så gav jag antagligen bort min egen. Att vara hjälpande är ett viktigt motto, inte bara för att vi poliser måste enligt polislagen 1§ och 2§ utan också för att vi vill det, en del av ens natur.
Jag vill med min blogg ge det stöd som jag inte riktigt känner att jag själv kunde hitta någonstans. Visst fanns det forum och information på nätet, men inget autentiskt, och speciellt inte från någon som var över 25 år gammal. Du Mikael och alla ni andra med polisdrömmar, låt de aldrig slockna, ge inte upp, en i min klass har sökt 12 ggr, 7 ÅR!!! Hans förutsättningar var givna tycker jag nu som känner honom. hans fru är polis, han arbetar redan i arresten, han känner många poliser och har fått en bra bild över yrket, han är en bra och trygg person mm mm. Varför tar det 7 år att komma in?? Polisrekryteringen är en avdelning full att mystik och dunkel, det finns liksom inga svar. Mängder med spekulationer, men inga svar. Låt det vara så, låt det vara ovisst och oförutsägbart, med risk för att man tappar de som inte orkar i 7 år, och som skulle ha blivit fantastiska poliser. Mitt budskap står fast, ge aldrig upp era drömmar!!!!
Hälsar Petter
Hej! Vart har du tagit vägen? Får man inte skriva blogg när man går på skolan? / en som följt din väg och tänker gå i dina fotspår
SvaraRaderaHej Elias!
SvaraRaderaAbsolut, visst får man blogga när man är polisstudent!!!
Jag har dock haft samtal med Polishögskolan som hellre vill att jag bloggar på deras hemsida, så det ä premiär idag! Där får ni till och med en bild på mig! :)
Hälsar Petter
http://www.polishogskolan.se/Stockholms_lan/Studentliv/Livet-pa-Polishogskolan/Mot-nagra-polisstudenter/Folj-med-en-dag-med-Petter-/
SvaraRadera