5 träningar kvar...

Hej vänner!!

Har 3 olika motoder att träna på just nu..

Intervall, 2 km löpning, 5 km jogging...
Allt sker under en dryg timme varannan dag.. Men hur utvecklas träningen? Jo, alla tider går ner förutom de 2 kilometerloppen som jag gör på löparbanan :( Jag har fortfarande skitsvårt att förstå allvaret av situationen. Den 7 december måste jag springa 2 kilometer på 9,30, att mitt huvud inte kan fatta det!!!

För att visualisera det, så om du tänker dig löparbana.. när jag kommer in i sista kurvan på 5e varvet så står klockan på 9.30.. kan ni fatta hur kort sträcka jag har kvar när tiden är 9.30?!! Otroligt störigt. Det tar alltså runt 40 sekunder från sista kurvan tills jag är i mål och får sluttiden 10.10...

På testdagen så måste jag få hjälp från ovan, jag hoppas på det många säger: Att du kommer inte att känna av hur du mår, hur du känner dig, hur trött du är, din andning.. du kommer bara att ha ett mål. Men frågan är ju trots det hur loppet ska läggas upp.. Stark inledning för att bara öka, eller öka de två sista varven. Jag måste ju springa 1.54 per 400 meter för att klara det. varv 1 brukar jag sätta på ca 1.40 för att sen komma ner till 2.05 på andra varvet, 2.10 på tredje och fjärde samt 2.05 på sista..

Att träningen skulle ta mig så hårt och göra mig så fokuserad kunde jag aldrig tro. Det är något som söker mig dygnet runt i min vardag, i min sömn alltid i mitt sinne. De som gjort testerna tidigare  bedyrar att man gör ett MYCKET bättre resultat när man väl är på plats. Stundens allvar, många som springer, adrenalin mm ska hjälpa mig, jag kan inte trolla och känner mig riktigt, riktigt nervös. Värre än när man skulle ha muntlig redovisning på högstadiet. Nu gäller det allt!

Inte bara alla förberedelser som ögonoperationen, studieåret, året av träning sporrar mig, men även känslan av sveket jag hade känt mot de som hoppats på mig, de som ställt upp i ur och skur, sprungit med mig, hejat på och trott på mig. Det är för dem jag kommer att ge allt, men även för det underbara att klara mig igenom det smalaste och svåraste nålsögat att komma igenom, kanske får jag aldrig chansen igen, nu ska 40 åringen visa vad som skiljer agnarna från vetet.

Återkommer med utvecklingen, den 7 december närmar sig med stora steg..... Så håll alla tummar som ni har...