Allt är så svårt att ta in. Det som var omöjligt blev möjligt. Tack för de mängder med gratulationer som jag fått både via Facebook, mail och här på bloggen. De flesta tycker att jag kommer att bli en fantastisk polis, medan andra tycker att det verkar farligt! Speciellt efter att den nya serien på SVT började i tisdags "Malmöpolisen" där det gick ganska hett till.
Detta är ju inte saker som jag börjar fundera på nu, vilket kan irritera mig med andra som kommit in. Att bli polis är inte ett jobb som man söker, det är ett jobb du kan väljas ut till om du till 100% går in för att verkligen genomföra en lång process och under tiden hinna med eftertanke och överväganden, men att framför allt kunna övertyga rekryteringen och psykologen om dina avsikter och verkligen stå för dem till 100%. Din minsta tvekan gör att du hamnar bland de 95% som inte kommer in.
Ett farligt jobb? Kan ju kanske te sig sådant i de olika dokumentärerna som visas just nu, men sanningen är den att det är fler byggarbetare som dör i tjänsten än poliser, och som byggarbetare så skulle ingen ha som argument att det verkar farligt. Men det krävs även en lång tankekedja när det gäller praktiska saker som att kunna riskera att få studera 200 mil från sin familj i två år. Går det att klara ekonomiskt? Inte bara under utbildningen, utan även under yrkestiden. En polis tjänar 21.300 kr per månad, men som alla poliser som jag talat med säger. Det finns INGEN polis i Sverige som gör detta för pengarna!!!
Det som gör mig irriterad är när jag på olika forum läser om de som har kommit in som NU, ja först nu så börjar de fundera.. hmm,,, Växjö, men det tar ju 2.5 timmar att åka dig, får se om jag tackar ja till min plats... Va? 21.300 kr per månad, men det fungerar ju inte för mig.... Den typen av uttalande gör mig och de som inte kom in på skolan rosenrasande. Det ju just den typen av frågor som man måste gå igenom innan man kommit till sluttesterna, inte nu när man sitter med beskedet i sin hand. En rekrytering av en ny polisstudent kostar ca 30.000 kr från start till mål, rent slöseri att lägga det på folk som uppenbarligen inte kan förstå konsekvenserna av sitt handlande. Sen kan jag naturligtvis respektera de som fått ändrad familjesituation mm, då hamnar ju allt i helt annan dager.
I min värld så har det de senaste 17 åren bara handlat som siffror på sista raden. Jag är ivrig att nu tänka bort de hårda värdena och istället kunna få ge människorna i Sverige en del av mina erfarenheter och en del av de mjuka värdena som jag tycker är viktigare än alla pengar i världen.
Jag vill till sist reflektera över en reaktion jag fått från en av mina anställda. "Men Petter, inte ska du väl bli polis, du som är en så snäll och go människa"... Men hörrni, det kanske är just därför jag behövs i det här samhället, för att ge stöd, trygghet och värme, men naturligtvis även för att höja ett och annat pekfinger, men det är jag ganska bra på det också, och sen ingår det i yrket kan tilläggas!
Tack för att ni följer min väg in till polisyrket!!!
Hälsar Petter
PS: Tveka inte att höra av dig om du har frågor eller annat att ställa till mig på nedanstående mailadress. Finns det saker som du tror kan intressera andra, så få upp dem på kommentarsfältet på bloggen, så tar vi de öppet. DS
polisvid40@hotmail.com
fredag 27 april 2012
onsdag 18 april 2012
Nyheten släppt!
Varit lite i valet och kvalet om hur man lanserar en sådan här nyhet. Jag har ju haft en ganska låg profil eftersom det stod ganska klart att mina chanser var 5% att lyckas med detta. Orkar man ha 200 personer som varje månad under ett års tid frågar "hur går det?"... Jag vågade inte, jag ville inte heller låta mina anställda känna oro för att jag skulle försvinna från dem, efter 17 år på tronen så tar jag nu ett par rejäla kliv tillbaks.
Jag halverar min månadslön som Polis, men vad gör väl det? Det är ju detta som betyder nåt i mitt liv, det är en dröm som äntligen ska gå i uppfyllelse. Visst kommer det att bli väldigt mycket skola, pluggande, grupparbeten mm. Att läsa på distans kräver en del som ungdomarna på skolorna inte behöver jobba med. Så här skriver Polishögskolan på sin hemsida:
"Att studera på distans kräver mycket disciplin, särskilt som man arbetar i grupp och är beroende av varandra för att klara uppgifterna. Men även för den egna kunskapsinhämtningen krävs disciplin och ett stort personligt ansvar eftersom studenten själv disponerar sin tid.
Utbildningen innebär mycket kommunikation och kontakt med myndigheter som polisen samarbetar med, t.ex. socialtjänst, räddningstjänst med flera. Studenterna kan tidigt etablera ett kontaktnät och en god översyn över sin egen och andra organisationer."
(Källa: http://www.polishogskolan.se/sv/Polisprogrammet/Distansutbildning/)
Det är en magisk känsla i min och alla mina nya vänners kroppar, vi fattar ingenting... va?? Ska vi verkligen bli poliser?? Men vänner, jag lovar att berätta för er fortlöpande om vad som händer och sker, och kanske i lite raskare takt än tidigare.
Tack för att du har följt min väg till Polishögskolan, hela vägen i mål....och nu, nu börjar en helt ny epok i mitt liv, och den delar jag gärna med er!
På eterhörande snart igen!
Hälsar Petter
Jag halverar min månadslön som Polis, men vad gör väl det? Det är ju detta som betyder nåt i mitt liv, det är en dröm som äntligen ska gå i uppfyllelse. Visst kommer det att bli väldigt mycket skola, pluggande, grupparbeten mm. Att läsa på distans kräver en del som ungdomarna på skolorna inte behöver jobba med. Så här skriver Polishögskolan på sin hemsida:
"Att studera på distans kräver mycket disciplin, särskilt som man arbetar i grupp och är beroende av varandra för att klara uppgifterna. Men även för den egna kunskapsinhämtningen krävs disciplin och ett stort personligt ansvar eftersom studenten själv disponerar sin tid.
Utbildningen innebär mycket kommunikation och kontakt med myndigheter som polisen samarbetar med, t.ex. socialtjänst, räddningstjänst med flera. Studenterna kan tidigt etablera ett kontaktnät och en god översyn över sin egen och andra organisationer."
(Källa: http://www.polishogskolan.se/sv/Polisprogrammet/Distansutbildning/)
Det är en magisk känsla i min och alla mina nya vänners kroppar, vi fattar ingenting... va?? Ska vi verkligen bli poliser?? Men vänner, jag lovar att berätta för er fortlöpande om vad som händer och sker, och kanske i lite raskare takt än tidigare.
Tack för att du har följt min väg till Polishögskolan, hela vägen i mål....och nu, nu börjar en helt ny epok i mitt liv, och den delar jag gärna med er!
På eterhörande snart igen!
Hälsar Petter
tisdag 17 april 2012
Obeskrivlig dag!!!!
Jaaaa, yes, Jipppppiii!!
Det är en helt otroligt känsla idag, efter 14 månaders träning och 12 månaders väntande så kan jag nu förmedla den glada nyheten att jag har kommit in på POLISHÖGSKOLAN!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner att jag inte kan sätta ord på detta just nu, utan måste nog få sova på saken och förmedla mina innersta tankar för er imorgon kväll istället.
Jag börjar skolan den 27 augusti på distansutbildningen. Det innebär att jag på den lokala polismyndigheten gör mycket av skolarbetet och är på Polishögskolan Sörentorp i Stockholm var femte vecka.
Nu kommer bloggen att förvandlas till en väntan igen, en väntan på att få förmedla mina egna känslor inför det jag går igenom under mina 2,5 år, även om jag inte i detalj får berätta riktigt allt, så kommer jag att förmedla det som kan vara för intresse för er som funderar på mitt öde.
Finns där någon där ute som en funderar på att söka?? GÖR DET NU!!!!!
Tack till alla som stöttat min väg in till Polisen, utan er hade jag nog inte orkat hela vägen!
Vi hörs imorgon, många varma kramar från eder blivande Polis Petter... Oj, så konstigt det kändes med ordet polis, men det är väl bara att vänja sig kan jag tro!
Det är en helt otroligt känsla idag, efter 14 månaders träning och 12 månaders väntande så kan jag nu förmedla den glada nyheten att jag har kommit in på POLISHÖGSKOLAN!!!!!!!!!!!!!!!
Jag känner att jag inte kan sätta ord på detta just nu, utan måste nog få sova på saken och förmedla mina innersta tankar för er imorgon kväll istället.
Jag börjar skolan den 27 augusti på distansutbildningen. Det innebär att jag på den lokala polismyndigheten gör mycket av skolarbetet och är på Polishögskolan Sörentorp i Stockholm var femte vecka.
Nu kommer bloggen att förvandlas till en väntan igen, en väntan på att få förmedla mina egna känslor inför det jag går igenom under mina 2,5 år, även om jag inte i detalj får berätta riktigt allt, så kommer jag att förmedla det som kan vara för intresse för er som funderar på mitt öde.
Finns där någon där ute som en funderar på att söka?? GÖR DET NU!!!!!
Tack till alla som stöttat min väg in till Polisen, utan er hade jag nog inte orkat hela vägen!
Vi hörs imorgon, många varma kramar från eder blivande Polis Petter... Oj, så konstigt det kändes med ordet polis, men det är väl bara att vänja sig kan jag tro!
lördag 7 april 2012
Otröstlig väntan!!
Jag kunde i början av min "ansökningsliv" inte begripa att det skulle vara så här jobbigt att just bara vänta. Processen är lång och det är ganska exakt ett år sen som jag berättade för er att jag varit på de inledande myndighetssamtalen där två poliser berättade att de satt kvällens högsta betyg på mig.
Döm då om mig förvåning när jag inte ens fick en fysplats på den sökomgången. Det stärker mångas tes om att allt innan CT (Centrala Tester) är ett stort lotteri, där vissa har tur och andra otur och blir bortsorterade utan någon speciell anledning. Jag har personligen aldrig kunnat få ihop de sju heltidsanställdas arbete på rekryteringen. Jag vet ju som arbetsgivare att sju heltidare i verkligheten mer är som fem tjänster. Det är semestrar, sjuka barn, egna sjukdomar, möte och annat som ingår i en tjänst oavsett vad man jobbar med.
Ca 7700 ansökningar kom in i den här nya sökomgången, vilket var färre än jag förväntat mig, med tanke på de något sänkta kraven, men det kan ju finnas ett par orsaker som jag tror på. Dels så fick media nys om detta ganska sent, bara ett par dagar innan sista ansökningsdag och folk helt enkelt inte hunnit söka och få med allt som ska med, betyg, simintyg, läkarintyg för syn och hörsel mm. Vissa hade spått upp till de gamla glansdagarnas antal sökande upp till 10,000 st... Den andra hypotesen som jag har är att de som verkligen vill bli poliser alltid har sökt oavsett kraven. Man fixar det helt enkelt.
Själv fick jag ett ganska dåligt resultat på anlagstestet där man i syfte att få fram vem som rent tekniskt klarar av att gå på skolan och klara av utbildningen sållas ut. Det är psykologen som gör den bedömningen, men berättade för mig att jag fått bra betyg då jag förra året pluggade upp de tre ämnena historia, svenska och samhällskunskap, samt i samma veva gjort högskoleprovet med 1.3 som resultat vilket är över medel, så valde hon att inte låta anlagstestet spela någon roll för min del, då jag i normala fall inte skulle ha tilldelats en sjua i lämplighetsskalan, utan en fyra, femma eller sexa.
Nu är det en månad kvar till beskedet kommer och dagarna flyger tack och lov fram. Jag har börjar fundera på OM, VAD och HUR det ska bli i framtiden. Jag vill passa på att i detta, ett av de sista inläggen som sker innan beskedet kommer, få tacka för det intresse som ni läsare har visat. Skulle det bli en runda till med en ny sökomgång så kommer jag naturligtvis uppdatera er om denna process, om inte lika detaljerad som den här rapporteringen har varit. De som varit med om många sökomgångar utan att ha gett upp, säger ju att man blir ganska luttrad, vilket kanske även händer mig.
Jag har också hunnit fundera mer på syftet jag hade med att starta den här bloggen. Mitt mål har alltid varit att täppa till luckor där det saknats något. Att det på hela stora internet, där du i princip kan söka på "lbc pequhfp293udfch" och få flera träffar, inte finns något som jag hittat om någon som lyckats förverkliga sin polisdröm i så hög ålder som jag har. Jag har försökt vara ett levande exempel på att det faktiskt är möjligt! Nu kan jag säga att det verkligen är det! Något som jag tidigare varit mycket skeptisk till skulle vara möjligt är nu bevisat. Att hamna på sluttesterna är det mål som man måste ha, att komma in på skolan är en helt annan sak, det handlar om den bedömning som poliserna gör av dig som person, och den är individuell med mängder med parametrar som ska knytas samman. Nu vet jag och vi alla med säkerhet att åldern inte är en faktor utan allt annat. OM åldern skulle ha varit en faktum, så hade Rikspolisstyrelsen knappast betalt 15.000 kr för att testa mina färdigheter på sluttesterna, då skulle jag ha blivit en siffra för statistiken.
Och på tal om statistik, så har Rekryteringsmyndigheten en rad rapporter som är mycket intressanta för er som orkar och känner hunger efter statistik. http://www.rekryteringsmyndigheten.se/malgruppsnavigering/bast-pa-test/rikspolisstyrelsen--uttagning-av-elever-till-polishogskolan/rapporter-om-polisurvalet-/
Jag har genom mycket läsande nu förstått varför så få 40-åringar kommer in på PHS. Svaret är enkelt, det är nämligen väldigt få som söker och därför väldigt få som kommer in. Kanske kan det vara min historia som väck så mångas intresse, eller det faktum att jag är väldigt speciell rent statistiskt. En journalist har tagit kontakt med mig och vill berätta min story vidare till en bredare grupp en min anonyma lilla blogg, vilket glädjer mig mycket. Jag vill kunna sporra andra i samma åldersgrupp att våga göra samma sak! Skulle jag komma in på skolan, så kommer jag också att röja min identitet för er som är nyfikna på vem jag egentligen var. Under processen med rekryteringen så har min integritet varit viktig. Jag har inte velat påverka min relation med Rikspolisstyrelsen utanför just pågående rekrytering. En påverkan hade kunnat bli både positiv och negativ, vilket gjorde att jag valde att bara vara "Petter" här hos er. Men även mina anställda skulle genom detta kunna få nys om mina planer, vilket inte är meningen. Beskedet vill jag i så fall lämna på ett mer personligare sätt än via en blogg. Det är faktiskt bara mina närmsta som vet någon om denna satsning eftersom jag tycker mig få en alltför stor press på mig att lyckas om flera i min närhet känner till mina planer.
På tal om att försöka nå sina drömmar, så läser jag flitigt en blogg av en tjej som har som högsta mål att bli författare och som har många intressanta tankar om både det och mycket annat. Så vill ni få lite bredare perspektiv än bara en (kanske) blivande polis, så rekommenderar jag starkt att ni läser http://tjugotremin.blogg.se/
Tack för att ni följer min väg till Polishögskolan!!
Glad påsk önskar Petter!
Döm då om mig förvåning när jag inte ens fick en fysplats på den sökomgången. Det stärker mångas tes om att allt innan CT (Centrala Tester) är ett stort lotteri, där vissa har tur och andra otur och blir bortsorterade utan någon speciell anledning. Jag har personligen aldrig kunnat få ihop de sju heltidsanställdas arbete på rekryteringen. Jag vet ju som arbetsgivare att sju heltidare i verkligheten mer är som fem tjänster. Det är semestrar, sjuka barn, egna sjukdomar, möte och annat som ingår i en tjänst oavsett vad man jobbar med.
Ca 7700 ansökningar kom in i den här nya sökomgången, vilket var färre än jag förväntat mig, med tanke på de något sänkta kraven, men det kan ju finnas ett par orsaker som jag tror på. Dels så fick media nys om detta ganska sent, bara ett par dagar innan sista ansökningsdag och folk helt enkelt inte hunnit söka och få med allt som ska med, betyg, simintyg, läkarintyg för syn och hörsel mm. Vissa hade spått upp till de gamla glansdagarnas antal sökande upp till 10,000 st... Den andra hypotesen som jag har är att de som verkligen vill bli poliser alltid har sökt oavsett kraven. Man fixar det helt enkelt.
Själv fick jag ett ganska dåligt resultat på anlagstestet där man i syfte att få fram vem som rent tekniskt klarar av att gå på skolan och klara av utbildningen sållas ut. Det är psykologen som gör den bedömningen, men berättade för mig att jag fått bra betyg då jag förra året pluggade upp de tre ämnena historia, svenska och samhällskunskap, samt i samma veva gjort högskoleprovet med 1.3 som resultat vilket är över medel, så valde hon att inte låta anlagstestet spela någon roll för min del, då jag i normala fall inte skulle ha tilldelats en sjua i lämplighetsskalan, utan en fyra, femma eller sexa.
Nu är det en månad kvar till beskedet kommer och dagarna flyger tack och lov fram. Jag har börjar fundera på OM, VAD och HUR det ska bli i framtiden. Jag vill passa på att i detta, ett av de sista inläggen som sker innan beskedet kommer, få tacka för det intresse som ni läsare har visat. Skulle det bli en runda till med en ny sökomgång så kommer jag naturligtvis uppdatera er om denna process, om inte lika detaljerad som den här rapporteringen har varit. De som varit med om många sökomgångar utan att ha gett upp, säger ju att man blir ganska luttrad, vilket kanske även händer mig.
Jag har också hunnit fundera mer på syftet jag hade med att starta den här bloggen. Mitt mål har alltid varit att täppa till luckor där det saknats något. Att det på hela stora internet, där du i princip kan söka på "lbc pequhfp293udfch" och få flera träffar, inte finns något som jag hittat om någon som lyckats förverkliga sin polisdröm i så hög ålder som jag har. Jag har försökt vara ett levande exempel på att det faktiskt är möjligt! Nu kan jag säga att det verkligen är det! Något som jag tidigare varit mycket skeptisk till skulle vara möjligt är nu bevisat. Att hamna på sluttesterna är det mål som man måste ha, att komma in på skolan är en helt annan sak, det handlar om den bedömning som poliserna gör av dig som person, och den är individuell med mängder med parametrar som ska knytas samman. Nu vet jag och vi alla med säkerhet att åldern inte är en faktor utan allt annat. OM åldern skulle ha varit en faktum, så hade Rikspolisstyrelsen knappast betalt 15.000 kr för att testa mina färdigheter på sluttesterna, då skulle jag ha blivit en siffra för statistiken.
Och på tal om statistik, så har Rekryteringsmyndigheten en rad rapporter som är mycket intressanta för er som orkar och känner hunger efter statistik. http://www.rekryteringsmyndigheten.se/malgruppsnavigering/bast-pa-test/rikspolisstyrelsen--uttagning-av-elever-till-polishogskolan/rapporter-om-polisurvalet-/
Jag har genom mycket läsande nu förstått varför så få 40-åringar kommer in på PHS. Svaret är enkelt, det är nämligen väldigt få som söker och därför väldigt få som kommer in. Kanske kan det vara min historia som väck så mångas intresse, eller det faktum att jag är väldigt speciell rent statistiskt. En journalist har tagit kontakt med mig och vill berätta min story vidare till en bredare grupp en min anonyma lilla blogg, vilket glädjer mig mycket. Jag vill kunna sporra andra i samma åldersgrupp att våga göra samma sak! Skulle jag komma in på skolan, så kommer jag också att röja min identitet för er som är nyfikna på vem jag egentligen var. Under processen med rekryteringen så har min integritet varit viktig. Jag har inte velat påverka min relation med Rikspolisstyrelsen utanför just pågående rekrytering. En påverkan hade kunnat bli både positiv och negativ, vilket gjorde att jag valde att bara vara "Petter" här hos er. Men även mina anställda skulle genom detta kunna få nys om mina planer, vilket inte är meningen. Beskedet vill jag i så fall lämna på ett mer personligare sätt än via en blogg. Det är faktiskt bara mina närmsta som vet någon om denna satsning eftersom jag tycker mig få en alltför stor press på mig att lyckas om flera i min närhet känner till mina planer.
På tal om att försöka nå sina drömmar, så läser jag flitigt en blogg av en tjej som har som högsta mål att bli författare och som har många intressanta tankar om både det och mycket annat. Så vill ni få lite bredare perspektiv än bara en (kanske) blivande polis, så rekommenderar jag starkt att ni läser http://tjugotremin.blogg.se/
Tack för att ni följer min väg till Polishögskolan!!
Glad påsk önskar Petter!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)