Otröstlig väntan!!

Jag kunde i början av min "ansökningsliv" inte begripa att det skulle vara så här jobbigt att just bara vänta. Processen är lång och det är ganska exakt ett år sen som jag berättade för er att jag varit på de inledande myndighetssamtalen där två poliser berättade att de satt kvällens högsta betyg på mig.

Döm då om mig förvåning när jag inte ens fick en fysplats på den sökomgången. Det stärker mångas tes om att allt innan CT (Centrala Tester) är ett stort lotteri, där vissa har tur och andra otur och blir bortsorterade utan någon speciell anledning. Jag har personligen aldrig kunnat få ihop de sju heltidsanställdas arbete på rekryteringen. Jag vet ju som arbetsgivare att sju heltidare i verkligheten mer är som fem tjänster. Det är semestrar, sjuka barn, egna sjukdomar, möte och annat som ingår i en tjänst oavsett vad man jobbar med.

Ca 7700 ansökningar kom in i den här nya sökomgången, vilket var färre än jag förväntat mig, med tanke på de något sänkta kraven, men det kan ju finnas ett par orsaker som jag tror på. Dels så fick media nys om detta ganska sent, bara ett par dagar innan sista ansökningsdag och folk helt enkelt inte hunnit söka och få med allt som ska med, betyg, simintyg, läkarintyg för syn och hörsel mm. Vissa hade spått upp till de gamla glansdagarnas antal sökande upp till 10,000 st... Den andra hypotesen som jag har är att de som verkligen vill bli poliser alltid har sökt oavsett kraven. Man fixar det helt enkelt.

Själv fick jag ett ganska dåligt resultat på anlagstestet där man i syfte att få fram vem som rent tekniskt klarar av att gå på skolan och klara av utbildningen sållas ut. Det är psykologen som gör den bedömningen, men berättade för mig att jag fått bra betyg då jag förra året pluggade upp de tre ämnena historia, svenska och samhällskunskap, samt i samma veva gjort högskoleprovet med 1.3 som resultat vilket är över medel, så valde hon att inte låta anlagstestet spela någon roll för min del, då jag i normala fall inte skulle ha tilldelats en sjua i lämplighetsskalan, utan en fyra, femma eller sexa.

Nu är det en månad kvar till beskedet kommer och dagarna flyger tack och lov fram. Jag har börjar fundera på OM, VAD och HUR det ska bli i framtiden. Jag vill passa på att i detta, ett av de sista inläggen som sker innan beskedet kommer, få tacka för det intresse som ni läsare har visat. Skulle det bli en runda till med en ny sökomgång så kommer jag naturligtvis uppdatera er om denna process, om inte lika detaljerad som den här rapporteringen har varit. De som varit med om många sökomgångar utan att ha gett upp, säger ju att man blir ganska luttrad, vilket kanske även händer mig.

Jag har också hunnit fundera mer på syftet jag hade med att starta den här bloggen. Mitt mål har alltid varit att täppa till luckor där det saknats något. Att det på hela stora internet, där du i princip kan söka på "lbc pequhfp293udfch" och få flera träffar, inte finns något som jag hittat om någon som lyckats förverkliga sin polisdröm i så hög ålder som jag har. Jag har försökt vara ett levande exempel på att det faktiskt är möjligt! Nu kan jag säga att det verkligen är det! Något som jag tidigare varit mycket skeptisk till skulle vara möjligt är nu bevisat. Att hamna på sluttesterna är det mål som man måste ha, att komma in på skolan är en helt annan sak, det handlar om den bedömning som poliserna gör av dig som person, och den är individuell med mängder med parametrar som ska knytas samman. Nu vet jag och vi alla med säkerhet att åldern inte är en faktor utan allt annat. OM åldern skulle ha varit en faktum, så hade Rikspolisstyrelsen knappast betalt 15.000 kr för att testa mina färdigheter på sluttesterna, då skulle jag ha blivit en siffra för statistiken.

Och på tal om statistik, så har Rekryteringsmyndigheten en rad rapporter som är mycket intressanta för er som orkar och känner hunger efter statistik. http://www.rekryteringsmyndigheten.se/malgruppsnavigering/bast-pa-test/rikspolisstyrelsen--uttagning-av-elever-till-polishogskolan/rapporter-om-polisurvalet-/

Jag har genom mycket läsande nu förstått varför så få 40-åringar kommer in på PHS. Svaret är enkelt, det är nämligen väldigt få som söker och därför väldigt få som kommer in. Kanske kan det vara min historia som väck så mångas intresse, eller det faktum att jag är väldigt speciell rent statistiskt. En journalist har tagit kontakt med mig och vill berätta min story vidare till en bredare grupp en min anonyma lilla blogg, vilket glädjer mig mycket. Jag vill kunna sporra andra i samma åldersgrupp att våga göra samma sak! Skulle jag komma in på skolan, så kommer jag också att röja min identitet för er som är nyfikna på vem jag egentligen var. Under processen med rekryteringen så har min integritet varit viktig. Jag har inte velat påverka min relation med Rikspolisstyrelsen utanför just pågående rekrytering. En påverkan hade kunnat bli både positiv och negativ, vilket gjorde att jag valde att bara vara "Petter" här hos er. Men även mina anställda skulle genom detta kunna få nys om mina planer, vilket inte är meningen. Beskedet vill jag i så fall lämna på ett mer personligare sätt än via en blogg. Det är faktiskt bara mina närmsta som vet någon om denna satsning eftersom jag tycker mig få en alltför stor press på mig att lyckas om flera i min närhet känner till mina planer.

På tal om att försöka nå sina drömmar, så läser jag flitigt en blogg av en tjej som har som högsta mål att bli författare och som har många intressanta tankar om både det och mycket annat. Så vill ni få lite bredare perspektiv än bara en (kanske) blivande polis, så rekommenderar jag starkt att ni läser http://tjugotremin.blogg.se/

Tack för att ni följer min väg till Polishögskolan!!

Glad påsk önskar Petter!