Mycket nu som ska hinnas med innan skolstart. Många projekt som ska lösas på jobbet, efter 17 år som anställd så finns det alltid en massa ofullständiga saker som ska redas ut.
Jag lär ut mina rutiner just nu och låter andra ta ansvar successivt över mitt gamla skötebarn, mitt företag. Det är inte bara den mentala förberedelsen utan även den praktiska delen av äventyret. Såsom boende, CSN, planera ekonomin, böcker, resor mm.
Jag kommer att bo hos en kollega i Stockholm under de veckor jag är i Stockholm, så det känns skönt att ha den biten ordnad. Jag har redan beställt hem två böcker som jag kommer att behöva.
Kanske jag blivit "polis-ierad" lite snabbare än normalt, men jag gillar att vara förberedd. Polislagen är inte speciellt lång och avancerad att läsa, men när lagen ska förklaras så är den på 200 sidor. Det är en polismans bibel, denna är den du lutar dig mot i din tjänsteutövning. På fältet finns det inte tid att bläddra, då är det snabba beslut.
Den andra boken heter "Polisers rätt att skjuta". Boken beskriver de 17 gånger som polisen mellan 1990-2010 behövt använda sitt tjänstevapen i dödande syfte. Boken beskriver mer rättsläget och processerna med vad en skjutning innebär. Författaren Annika Norée har fångat ögonblicket och hur poliser känner sig när de pressar avtryckaren för att rädda sitt eget eller någon annans liv. Polisen inte bara får utan är även skyldig att använda sitt tjänstevapen i olika situationer, men det blir alltid ett rättslig process. Mest för att allmänheten ska ha all fakta om vad som hänt och om det var motiverat. Problemet är ju egentligen bara det att oavsett om polislagen reglerar tjänsteutövningen, så är det polisen uppfattning om situationen som räknas, och då åberopas nödvärnsrätten. Inbillad nödvärn är lika befogad. Det kan ju inträffa om du som polisman möts av en beväpnad person som riktar vapnet mot dig, du drar pistol och skjuter. Då visar det sig att det var en leksakspistol. Stor chans att polismannen får rätt där, en inbillad nödvärnssituation handlar om vad polisen trodde och inte hur de egentliga förutsättningarna är när det gäller vapnets beskaffenheten.
Det känns skönt att vara igång och tänka polis, men som någon klok läsare skrev, unna dig själv att vara en "vanlig" civilist en sista sommar, det är en skön upplevelse som aldrig kommer åter.
Just nu så får jag väldigt många mail från blivande studenter om saker som hänger i luften när det gäller utbildningen, lovdagar, och böcker mm, problemet är att jag är lika ovetande som ni andra på detta område. Vi som ska läsa distans från Skåne kommer att vara i Stockholm tre veckor innan jullovet med intervallen var sjätte vecka. Information i detalj om kurserna och böckerna mm kommer först ett par tre veckor innan skolan börjar.
Tack för alla mail som ni skickar till mig, det är fantastiska historier de flesta av er har att berätta. De som kommer in efter 12 (!) ansökningar och de som är väldigt unga som undrar lite över hur man ska bära sig åt, finns det en nyckel i den här karusellen??
Svaret är lika enkelt som säkert, det finns bara en väg in till polishögskolan oavsett vem du känner eller vilka kontakter du än har. Var dig själv!! och fungerar inte det, så var inte någon annan, rekryteringen är utbildade människokännare och kommer att anta dig den dag du är mogen för det.
Tack för att du följer min väg in genom Polishögskolan!
Mvh
Petter
PS, Tveka inte att höra av dig och dela din historia, jag svara så fort jag kan. DS
polisvid40@hotmail.com
Jag har en fråga. I hela mitt liv har jag velat bli polis. Det har varit yrken hit och dit sen jag var liten. Men polis är något jag alltid har fallit tillbaka till! Hur som helst, jag går snart i 2:an på gymnasiet, och jag undrar. Är det någon speciell ålder man måste ha för att kunna söka in på polishögskolan efter gymnasiet? Och om jag vill jobba med att lösa brott (t.ex mord och så vidare) vad måste jag göra efter polishögskolan för att lyckas med att bli en kriminalare?
SvaraRaderaGlad för svar och tack på förhand! :)
Hej Klaraaaaaaaa!
RaderaTack för ditt inlägg.
De som har lättast att nå polisyrket är de som inte strävar efter det. Dvs de som inte tänk polis alls utan gjort en massa andra saker innan de söker brukar ha störst chans. MEN, det kommer varje omgång in 20 åringar som inte har någon livserfarenhet eller arbetslivs-erfarenhet alls. Åldersgränsen för att få söka är numera sänkt till 18 år, men du behöver fylla vissa kriterier, du ska bland annat ha B-körkort. Mer om de exakta krav som ställs på dig för att bli polise kan du läsa här: http://www.polisen.se/Skane/sv/Bli-polis/Om-ansokan/Ansokan--krav/Formella-krav/
I princip så kan du gå direkt från Polishögskolan till att bli kriminalare genom internutbildning. Detta är dock ganska ovanligt. De flesta brukar få arbeta ute på fältet de första åren för att få lite erfarenhet av yrket, även om man så gärna vill hoppa på sina önskemål direkt. När jag var på sluttesterna (CT) så var det en tjej som absolut inte skulle göra nåt annat än att vara ridande polis. Att komma direkt in som tex. ridande polis, är ett svårt mål att nå som nyexaminerad polis.
Jag tycker absolut att du ska söka så fort alla formella krav på dig stämmer in. Man behöver inte alls komma på någon bra anledning och presentera den, utan mitt svar var bara att jag inte kunde förklara den vilja och det kall jag fått för yrket. Att i mina kläder hävda att jag alltid velat bli polis hade nog tolkats som att jag var en som skulle grunna i 20 år innan något försök gjorts att söka.
Lycka till och hör så gärna av dig på min mail om ett par år och berätta hur det gått för dig!
Hälsar Petter