Ja, jag är inne!!! Eller?

De fysiska testerna gick smärtfritt.... De två CT-dagarna löpte på utan problem... en polis kom till och med fram till mig och viskade i mitt öra att "du är antagen".

Snacka om att jag vaknade med ett leende imorse!!

Men vänta nu...när skulle jag hunnit göra allt det här?? Åhhh NEJ, en sjukt verklig dröm igen. Det tog mig 3 minuter innan hjärnan registrerade det omöjliga i mina tankar... så besviken!!!!

Det stod för mig helt ofattbart att  de som sökte till Polishögskolan var nervösa under rekryteringen. Det är ju bara att göra sitt bästa så får det gå som det går! Nix.. verkligheten är inte alls sån, jag lovar!!
Nu har jag full förståelse för de som verkligen gjort sitt bästa men inte kommit in. Vad blev fel? Vad ska ändras till nästa ansökan? En ansökan är ingen lek! Det är en fullgången graviditet på 9 månader!

Konkurrensen är så hård att det räcker att du nästlar in dig ett resonemang som du inte reder ut när du blir intervjuad. Det räcker att du antyder att du inte gillar att bråka, så riskerar du att stämplas som konflikträdd. Psykologintervjun samt den gemensamma intervjun med en manlig och en kvinnlig polis kallas även för "grillningen". Allt du säger kommer att sättas på sin spets, det du anser i en viss fråga kommer att vändas emot dig för att du ska få en chans att ändra dig... vilket är helt lönlöst eftersom det inte finns rätta eller felaktiga svar.

Jag minns ett dokumentärt program som gick i slutet av 80-talet som visade hur uttagningarna gick till. En tjej stod på sig och vägrade ändra sitt svar, men var för övrigt riktigt lämpad som polis. Hon nobbades, medan en kille som inte alls var lika lämpad gav med sig och ändrade sitt svar. Motiveringen var att det var en viktig egenskap att faktiskt kunna ta åt sig av andras synpunkter och ändra sina beslut om nya infallsvinklar gör att det kan finnas ett bättre svar än det du angivit!

Mitt personliga brev är nu äntligen klart. Brevet är en bilaga i ansökningsportalen som stänger ner imorgon kl 24.00. Jag kommer att skicka iväg min ansökan det första jag gör imorgon och hoppas inte att jag redan nu och för alltid kommer att förknippas med "sista-minuten-mannen"... Jag erkänner att en svag sida hos mig faktiskt är att jag prioriterar saker som måste göras först och avvaktar med sånt som har en deadline längre fram i tiden. Resultatet blir då oftast att jag gör saker på sista dagen....

Imorgon kör jag igång vecka elva´s träningsprogram, som innebär "spring, spring, spring"... vilket jag lovar att göra!!!! Nu ska jag gå och drömma vidare, det är underbart, jag lovar!!!

Hälsar Petter